Domedagsdagen är här.

Japp, idag är det dags för tandläkarbesök. Ska det kosta 500:- eller 5000:-?? Spännande väntan... NOT.
Ska dit efter lunch och jag är så väluppfostrad att jag har med lilla tandborsten i väskan. Bäst att sköta sig in i det sista.

Inte många timmar senare är det utvecklingssamtal med sonen. Första på högstadiet. Jag fick en tröstens ord igår och det lät "första terminen i sjuan brukar allt rasa samman, har du tur ordnar det upp sig till nian".
Tack.

För de omdömen vi fått hem är inte glädjens läsning. Godkänd i fyra ämnen, varav slöjd och idrott är två av dom. Hmmm. Det gick alltså inte att få stora A/MVG/5:a  i Facebook, Spotify och Hockeykunskap?? Nedrans. I alla kommentarer läser jag att han kan om han vill, han borde räcka upp handen mer, han måste bli mer aktiv i diskussionerna på lektionerna osv.

Känner jag igen mig? JA!
Känner hans pappa igen sig? JA!
Känner min sambo igen sig? JA!

Och vad jag nu känner är den frustration som min mamma tjatade om. Känslan att man VET att ens unge kan mer och skulle kunna ligga mer åt topp-hållet. OM UNGEN BARA ENGAGERADE SIG!!!

Ska bli ett spännande samtal!

Håll tummarna för mig!

Om jag pysslar något? O ja, en halsduk till Lilla H är snart klar - i all omdömeshets gick det fort med den!